Kryper fram ur idet

Det känns som om jag vaknat upp ur en lång vintersömn. En dvala som varat i flera år.

5 år närmare bestämt.

På många plan har jag under dessa år gått vidare, framåt. Men på andra har jag stått helt stilla, legat i ide.

Nu, när jag vaknat upp, finns plötsligt precis samma möjligheter framför mig som jag hade då. Så underbart. Så mirakulöst.

Och mirakel sker när dualitetens murar rämnar, när Spirit får flöda fritt genom oss, vilket säger mig att jag är på rätt väg nu :)

Synkronicitet. Spirits budskap till oss vandrare. Vägvisande skeenden.

Jag känner mig fri.

Frågar mig själv vad som egentligen hände. Varför hamnade jag i denna dvala och stannade i den i fem hela år?

Ganska exakt fem år faktiskt… på några dagar när.

Det som hände då var som ett eko av upplevelser jag haft tidigare vilket medförde att jag blev förlamad av rädsla. Jag kunde inte se gåvan jag fick, möjligheten att följa mitt dharma som uppenbarades, pga mina rädslor.

Istället kröp jag in i min kokong för att ta skydd. Livet fortsatte och Spirit fanns hela tiden hos mig, i mig, med mig och gav mig guidning men jag såg bara hälften pga egots skygglappar.

Rädsla har varit min ständiga följeslagare i fem års tid.

Idag är rädslan borta. Jag har vaknat, öppnat mina ögon för att se helheten istället för de splittrade bilder egot förser mig med.

Det är inte för sent. Det är aldrig för sent att fullfölja sitt dharma.

Trots att jag fick det, svart på vitt, när jag behövde det som mest och faktiskt bad om det, så klarade jag inte av att se det som jag innerst inne visste. Så här skrev Aurora när jag bad att få mina egna sanningar skrivna på näsan;

OK, du vill ha sanningar. Här kommer dem:

- du tror att livet och alla händelser har en mening, att synchroniciteten är en del av magin, varför sluta tro det nu, när du behöver det som mest och när alla synchronistiska händelser i ditt liv har nått en kulmen?

- du känner av kaoset- hela universum består av det, kaos är själva bränslet för förändring, förnyelse och besannade drömmar. Av förutbestämda scenario blir det aldrig några häftiga upplevelser. Se värdet i kaoset, se gåvan i kaoset.

- titta aldrig utanför dig själv efter kärlek, styrka, stabilitet. Allt detta får du lära dig att hitta i dig själv. Först då kan du utföra det du har kommit hit för. Din själ vet vad du är här för och tvivla aldrig på att upplevelserna du går genom är nå'nting annat än en hjälp för att komma ihåg sitt Dharma.

- din kraft är inne i dig sjäv, endast du kan ge dig kärlek. Allt annat är en illusion, så du kan aldrig förlora någon annans kärlek, du kan aldrig bli sviken. Du är omgiven av speglar, du ser i oss vad du är. Bli kärlek, så får du kärlek.

Fullkomligt fantastiskt egentligen (och ändå inte) att det dök upp en människa just då, som talade mitt språk och som förstod vad jag sa, vad jag menade, vad jag bad om och gav mig det.

Tyvärr hade jag inte riktigt förmåga att lyssna just då.

Nu är en ny dag, ett annat år, och min resa fortsätter.
Av någon anledning har jag drabbats av ett starkt behov att skriva. Tyvärr har jag så mycket i huvudet nu så det jag skriver blir ofta lite osammanhängande... Men denna skrivklåda är i alla fall orsaken till skapandet av denna blogg. Vi får väl se vad som kan utkristalliseras ur detta.

Väl mött! / Airamya