Bara vara?

Jag sitter här och går igenom diverse texter jag samlat på mig genom årens lopp. Mycket är intressant och tankeväckande, det mesta faktiskt, och jag inser att jag suttit på ett berg av visdom i många år utan att ta en närmare titt på det.

Vad har jag gjort istället? Varför har jag sparat alla dessa visdomsord utan att ta dem till mig? För att lära av dem längre fram? Antagligen.

Jag fungerar ofta så. Jag hamstrar sånt jag gillar, sorterar, sparar men ger mig inte tid att reflektera. Ger mig inte tid att lära, utan rusar vidare, mot nästa fantastiska visdom att lagra, fler ord att begrunda utan att någonsin verkligen begrunda dem.

Jag har dock all tid i världen och nu ska jag ägna mig åt att begrunda, lära och samtidigt lära ut. För så är det, vi lär ut till andra det vi försöker lära oss själva.

En av dessa texter jag nu sitter här o läser heter ’Don’t just be – do’. Vem som skrivit den förtäljer inte historien tyvärr.

Den handlar om att vi ända sedan 60-talet fått lära oss av olika andliga mästare att släppa taget och bara vara. Leva här och nu. Bara vara. Just Be. Be here now. God is – You are. Just Be. Tydligen ska man genom sitt ’bara-varande’ och här-o-nu-levande bli upplyst eller lycklig eller nå nirvana eller nåt.

Det kan säkert vara bra att bara vara, att leva här och nu är viktigt, men vi måste väl göra också? I dessa tider när världen, politiken, kulturen, naturen, ja det mesta verkar vara på fallrepet så är det viktigare än någonsin att göra något.

Jag vill inte bara vara, jag vill aktivt delta i livet, jag vill skapa. Gud är – javisst. Men Gud är även Skapare och såsom varande en del av Gud är även jag en skapare och då kan det inte vara meningen att jag ska sitta i lotusställning hela tiden o ’bara vara’.

Jag vill vara en aktiv del av livsprocessen.

Leva här o nu? Javisst, men även GÖRA här o nu. Varför vänta?