Som timvikarie vill säga. Får jag en heltidstjänst någonstans så är det självklart inga problem, det är ju faktiskt mitt mål (det har varit mitt mål sedan 1999) men att tjäna några kronor extra genom att hoppa in som timvikarie inom psykiatrin kan jag glömma.
När jag har stämplat 75 dagar (fr o m 7 april i år) så får jag ingen ersättning mer från a-kassan om jag arbetar deltid.
Så det så. Lång näsa åt mig.
I förlängningen måste detta även innebära att jag inte kommer att få någon ny ersättningsperiod när denna tar slut heller, eftersom man måste ha arbetat minst 80 timmar/månad i 6 månader för att få nya dagar... Och eftersom jag inte kommer att ha råd att arbeta så kommer jag inte att kunna arbeta ihop de timmarna (om jag nu inte får en heltidstjänst under minst 6 månader).
Intressant.
Ännu mer intressant tycker jag att det är att ingen verkar prata om detta. Ingenting i tidningarna, nyheterna, någonstans. Det känns nästan som att det bara är jag som berörs. Men så är det naturligtvis inte. Det vimlar av timvikarier och deltidsarbetslösa, som alla drabbas av de nya reglerna. Känner de ens till dem? Vet de om att dagarna börjat ticka? Att våra timmar är räknade? (Det där lät väl härligt dramatiskt?) ;) :P
Jag har lite svårt att smälta det här. I själva verket är jag nog ganska upprörd just nu men vet inte hur jag ska kanalisera det. Borde kanske skriva en dikt, någonting i stil med hur Susanne Olofsdotter skrev för en hel massa år sedan. 1988 närmare bestämt. I ÖrebroKuriren kunde man läsa;
Missförstådda Magiker, Låt husen skaka inatt! Låt fascisterna brinna i sitt eget förakt! Låt spekulanterna, dom samvetslösa, äta sina egna pengar, låt dem överleva på den dieten! Gräv upp den universella fredspipan och låt den bolma över världen! Låt vargen ströva fri, genom skogar och länder! Låt Friheten återfå sin innersta betydelse, i alla tänkbara meningar!
Den eviga elden har inte slocknat. Se, det glöder ju där nere under all skit och bråte! Låt oss tillsammans blåsa liv i den glöden så att flammorna kan värma ALLA! Ingen är mera värd än någon annan. Men det finns ändå dom som inte är värda något alls. Det är handlingen som räknas. Det har inte med tanken att göra. Det är i själv Skapandet Magin bor.
Det brinner i fönstren inatt. Människor där innanför speglingarna. Monster härute. Härute i kalla svartnatten. Och lilla Lisa, hon mördade sitt barn. I brist på andra alternativ. Men om det ramlar ner en bomb så dör vi allihop. Allihop! Fullmånen högt därovanför. Ovanför de blänkande fönstren och de skuggiga vrårna. Fullmånen sprider sitt matta sken över folk, gör ingen skillnad på fattig eller rik. Gör ingen skillnad.
Missförstådda Magiker smider sina planer. Goda. Onda. Det ena utesluter aldrig det andra. Blod och honung. Eld och vatten. Vind och jord. Cirkeln sluten i sitt eget kretsande lopp. Trolltrummor och maracas. Panflöjt och saxofon. Det finns inga lagar, lika för oss alla? Det finns inget rätt, för oss alla? Det finns inget fel, för oss alla?
Ondskan smyger i allt tätare cirklar runt våra hus. Letar efter möjliga vägar in. Godhetens förvirrade ängel sitter bakbunden längst ner i källaren. Munkaveln skaver.
Vem är vem och vad är jag och hur är du och varför, varför är vi överhuvudtaget?
-Men stålarna då? Stålarna, för fan?
Inga problem! Endera har man, eller också inte. Kaviar och champagne, morötter och knäckebröd. Så är det bara. Valet är ditt. Fritt. Se bara till att hamna rätt från början. På rätt sida om strecket. Taket. Inkomsttaket. Se bara till att bli född av rätt mor. Och far.
-Det kan väl inte vara så jävla svårt!
Missförstådda Magiker multiplicerar misstagen.
”MONEY MAKES THE WORLD GO TO HELL!”
Ta en tripp och res till Månen! Satsa en slant på Fadern, Anden och Sonen! Space out, gör det på ditt sätt, men kom inte här och gnäll! Det här är inget jävla hotell!
-Men Kärleken då? Kärleken kan väl ändå inte vara såld?
-Förväntningarna är stora. Mina damer och herrar, får jag be om största möjliga…
-Jag har fallit, ok? Det får ni väl hajja ändå. Jag menar, ingen klarar ju av att hålla sig helig och obefläckad genom århundradena va!
-OK, ge oss en annan tid då! Ge oss en annan, bättre tid!
-Det spelar ingen roll. Sorry! Det är redan utsålt.
Pyntat och klart! Så det är bara att hänga med. Ja, alternativet att hoppa av finns ju fortfarande kvar. Men i så fall är det nog bäst att du snabbar på. Det börjar bli rätt jävligt därbortom också har jag hört.
Missförstådda Magiker.
Ja, så skrev hon för 20 år sedan, Susanne Olofsdotter i Örebro. Jag har försökt hitta henne för att få hennes godkännande att posta det här men inte lyckats. 20 år sedan och texten känns förbluffande aktuell.
Nu måste jag sova. Ska jobba imorgon…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar