Hästar och asfalt

…är ingen bra kombination. Tyvärr. Asfalt är helt enkelt inte bra för hästarnas ben, den är för hård. Därför ska man skritta på asfalt, inte trava och galoppera.
Om det inte vore så skulle jag sälja bilen och köpa en häst istället. Jag skulle bli sanslöst lycklig om regeringen bestämde sig för att riva bort all, eller åtminstone stora delar av, den asfalt som täcker våra vägar. Om de dessutom ville bygga lite stall här o där, istället för parkeringsplatser, så skulle det bli väldigt enkelt att skrota bilen.
Hästen har dugt som fortskaffningsmedel förr, i flera tusen år eller nåt. Bilen är ett relativt nytt påfund. Ett påfund som tyvärr är oerhört kostsamt för miljön. Helt enormt kostsamt. Men så fort jag nämner min lilla idé, om hästvänliga vägar och stall så ruskar alla på huvudet och säger att tanken är helt absurd.
Jag är väl kanske ovanligt trögfattad för jag förstår inte vad som är så absurt med den.
Faktum kvarstår – om asfalten försvann och stall byggdes så skulle jag inte tveka en sekund att rida till jobbet och köra häst o vagn till affären. Jag skulle njuta av att köpa hö och havre istället för bensin och olja.
Man pratar så mycket om att vi ska ta vårt ansvar för en bättre miljö. Men när det kommer till kritan så ska allt vara ’bara lite lagom förändring’. Att göra radikala förändringar i infrastrukturen är det ingen som vill. Det är väl obekvämt kantro.
Allt jag vill är att man underlättar för de som vill leva mer miljövänligt. Det är verkligen inte enkelt idag. Jag kan inte cykla till jobbet, det är 3 mil dit och jag är funktionshindrad. Däremot så skulle jag kunna (och vilja) rida dit om det fanns vägar för det. Fanns det någonstans att göra av hästen inne i centrum så skulle det inte vara några problem att handla heller.
Det funkade förr. Varför inte nu?
Fördelarna med att använda hästar på vägarna istället för bilar är i mina ögon hur många som helst. Tänk bara på hur mycket färre trafikolyckor och överkörda djur det skulle bli. Hur mycket mindre salt som skulle behövas på vintern. För att inte tala om hur glad Moder Jord skulle bli.

Jag läser om de olika förslag till lösningar som kommer från olika håll när det gäller de miljöproblem som våra bilar ställer till med.
Stora problem. Men lösningarna ser små ut i mina ögon. Biobränsle – som släpper ut föroreningar även de och dessutom tränger undan regnskogar och har dragit bort hundratals miljoner ton från matkedjan och gjort att vissa livsmedel nu istället prissätts som bränsle, vilket i sin tur innebär att människor i utsatta länder nu inte har råd att äta. Låter inte som en bra lösning i mina öron. Inte som en lösning alls, bara ytterligare ett problem.
Jag läser i GP; ”Joachim von Braun, generaldirektör för International Food Policy Research Institute (IFPRI), har framhållit att mat och bränslen nu är obevekligt sammanlänkade i en konkurrens där grödorna går till den som bjuder högst.
Joachim von Braun skriver att subventioner till bränslen som använder jordbrukets resurser är extremt fientliga mot världens fattiga, då sådant stöd fungerar som skatt på basmat.”

Så, nu är det fritt fram att förklara för mig varför hästar och grusvägar är så absurt.