”Rishis är höga, andliga väsen, mycket högre än människan. De har ingen jordisk kropp, men det sägs om dem, att de kan anta människogestalt om det så behagar dem. För tusen år sedan lär dessa rishis i människoskepnad ännu varje år ha badat i Ganges vatten. Senare, när människans inre öra tillslöt sig, drog dessa mänsklighetens urlärare högre upp i bergen, ända upp till den eviga snöns regioner.”
”Och var bor de i våra dagar?” frågade jag.
Den gamle log. ”Jo, i snöbergen vid Manasarovarsjön.”
Ur: Walther Eidlitz: Den glömda världen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar