Träskhäxans rappakalja

Devor? Stjärnmänniskor? Änglar? Expanderande materiell drivkraft?
Mamma Mia, hundar börja tala mat...
Varför kan man inte delta i en så kallad andlig diskussion utan att dylika tankar o idéer dyker upp? Vad är det som driver folk till att stoppa in alla och allting i konstiga fack o lådor?
Frihet! Jämlikhet! Broderskap! får jag lust att ropa. Hur kan en diskussion som från början handlat om att vi alla är Ett, att dualiteten är en illusion, plötsligt övergå till att handla om att mäsnkligheten till 5 % (eller vad det nu var) består av några 'högt andligt utvecklade varelser' som härstammar från yttre rymden???
Dessutom är det inte ovanligt att man får höra att de har en ledare som är självaste Jesus, men han heter plötsligt Sananda eller nåt och bor på en rymdflotta i värsta Star Wars-anda ihop med en massa andra och "du är nog en del av Ashtar Command du med"...
Jösses!
Jag jobbar inom psykiatrin och får nog av rappakalja på dagarna. Låt mig slippa dylikt på min fritid.

Eller som den där gången när jag jobbade på ett alternativ-medicinskt center där en av terapeuterna plötsligt kom utsvassandes till receptionen, studerade en kund där inne och sedan viskade till mig: "Passa dig, det där är en av de grå!"
De grå? Jaha, jag hör nog till de röda jag... *rolling eyes*
Tro nu inte att alternativ-terapeuter kläcker ur sig sånt lite till mans eller är helt vrickade hela bunten, de är oftast helt reko, men det finns alla sorter, såklart.

Jag blir bara så besviken. Självklart pga att jag har för stora förväntningar. Jag blir så glad när jag hittar någon att diskutera andlighet med, att fördjupa oss i österländska filosofier, att begrunda norrskenets färger med... och vaknar abrupt när det plötsligt handlar om någon form av elitistiskt tänkande där vissa människor är bättre än andra, då människor plötsligt inte är människor längre utan det är helt normalt att vara en alv och bara prata alviska. Och vara 'commander' på en rymdflotta med Jesus och akta sig för 'de grå'.
Vart tog Kärleken vägen? Det där med Enhet/helhet?

Mja, jag säger som Axel Fredenholm. Han skrev så här vackert:

En Mästares Trosbekännelse:

Min religion är Sanning och Kärlek
Min Gud är Allt och I Allt. Han är alla tings upphov,
livet, kraften, ordningen, skönheten och meningen
i allt som är.

Mitt tempel är min själs allra heligaste rum,
där evighetens tystnad råder, och min gudstjänst är
goda gärningar.

Jag har inga fiender, alla levande väsen
är mina anhöriga och jag hyser ingen fruktan.
Jag har alltid varit, skall evigt förbli,
och ändamålet med mitt jordeliv är tillväxt.

Jag ser i människorna varken buddhister eller kristna,
muhammedaner eller judar, hedningar eller ateister.
Jag ser i alla Guds avbild, som söker harmoni
med sitt upphov.